Skadad
Hade en ganska händelserik helg. Var som sagt hos Sigfrid och hade det trevligt! På fredagskvällen åkte vi till Axel och tittade på film. Olof kom också dit så det var tre bröder och jag. Åt gott gjorde vi också, god lax med sås och potatis.
På lördagen mådde Sigfrid inte så bra och blev hemskickad från orkestern. på eftermiddagen behövde vi äta lite men hade inget speciellt i kylen så jag tänkte vara söt och cykla och hämta lite mat så Sigfrid slapp köra mig. Hämtade hans cykellysen och lyfte ner cykeln och gav mig iväg.
Jag hann bara ut på gatan utanför hans hus och började köra mot korsningen lite längre fram. När jag hade några meter kvar svängde en bil i hög fart in på vägen och den låg på min högersida, alltså framför mig. Jag svängde ut så långt jag kunde åt höger och fick ögonkontakt med föraren. Tänkte att snart svänger han in och saktar ner, men inte. Bilen närmade sig fort, jag var ju inte mer än några meter från korsningen när bilen svängde in och nu blev det riktigt läskigt. Jag hoppade av cykeln och kastade mig och den upp på trottoaren. På vägen lyckades jag dock slå mig ganska ordentligt och jag haltade tillbaka till Sigfrid. Det hela var över på några få sekunder, men det känns som en evighet. När jag kom in och vi tittade på mina skador tyckte Sigfrid att vi skulle åka till akuten och kolla upp det. Själv var jag chockad och följde bara snällt efter.
Det var ganska lång väntetid och jag hann gå igenom händelsen ganska noga. Det dök även upp tankar som "om jag hade varit tre meter längre fram så hade jag suttit i vindrutan istället" , "Tänk om..." och "Tänk om inte..." . Först blev jag arg, sen blev jag ledsen, sen blev jag glad och tacksam för att sedan återigen komma tillbaka till "Tre meter längre fram..."
Man ska inte tänka så, det hände inte, även om det var nära, men det hände inte! Jag kan ändå inte låta bli. Allt var bra så länge jag kunde vara i Sigfrids trygga armar när jag skulle sova och tankarna snurrar, men nu, ensam hemma blir det värre. Börjar dock komma över det. Söndagen blev väldigt lugn.
Det är så mycket i skolan nu så jag blir alldeles trött. Träffar inte Sigfrid förrän v 50.
Måste ta tag i allt nu så jag får tid att ta det lugnt.
//Lovisa
På lördagen mådde Sigfrid inte så bra och blev hemskickad från orkestern. på eftermiddagen behövde vi äta lite men hade inget speciellt i kylen så jag tänkte vara söt och cykla och hämta lite mat så Sigfrid slapp köra mig. Hämtade hans cykellysen och lyfte ner cykeln och gav mig iväg.
Jag hann bara ut på gatan utanför hans hus och började köra mot korsningen lite längre fram. När jag hade några meter kvar svängde en bil i hög fart in på vägen och den låg på min högersida, alltså framför mig. Jag svängde ut så långt jag kunde åt höger och fick ögonkontakt med föraren. Tänkte att snart svänger han in och saktar ner, men inte. Bilen närmade sig fort, jag var ju inte mer än några meter från korsningen när bilen svängde in och nu blev det riktigt läskigt. Jag hoppade av cykeln och kastade mig och den upp på trottoaren. På vägen lyckades jag dock slå mig ganska ordentligt och jag haltade tillbaka till Sigfrid. Det hela var över på några få sekunder, men det känns som en evighet. När jag kom in och vi tittade på mina skador tyckte Sigfrid att vi skulle åka till akuten och kolla upp det. Själv var jag chockad och följde bara snällt efter.
Det var ganska lång väntetid och jag hann gå igenom händelsen ganska noga. Det dök även upp tankar som "om jag hade varit tre meter längre fram så hade jag suttit i vindrutan istället" , "Tänk om..." och "Tänk om inte..." . Först blev jag arg, sen blev jag ledsen, sen blev jag glad och tacksam för att sedan återigen komma tillbaka till "Tre meter längre fram..."
Man ska inte tänka så, det hände inte, även om det var nära, men det hände inte! Jag kan ändå inte låta bli. Allt var bra så länge jag kunde vara i Sigfrids trygga armar när jag skulle sova och tankarna snurrar, men nu, ensam hemma blir det värre. Börjar dock komma över det. Söndagen blev väldigt lugn.
Det är så mycket i skolan nu så jag blir alldeles trött. Träffar inte Sigfrid förrän v 50.
Måste ta tag i allt nu så jag får tid att ta det lugnt.
//Lovisa
Kommentarer
Trackback
