O-God Morgon
Ja, denna morgonen började inte allt för roligt. Men mer om det senare.
Först tänkte jag att jag skulle få känna mig lite stolt över vad jag gjorde igår!
Först och främst var jag duktig på morgonen och städade och sorterade kläder. Sen efter en hel skoldag cyklade jag hem, startade två tvättmaskinen och begav mig sedan till kursgården för att klippa klart. Jag hjälpte även mamma att lägga ut stenar längs med kanten till vår oxelhäck. Sedan tittade jag på första avsnittet av Heroes, fikade lite och pratade med Sigfrid. Åh vad jag saknar honom! Jag åker nog till honom efter Capri. Som sagt så kommer jag sakna honom väldigt mycket när jag är där.
Men för att återvända till morgonen.
Det var länge sedan det var så segt att kliva upp. Ute regnade det och det var svart som natten på mittt rum. Genom att uppbåda all min kraft lyckades jag dra mig upp ur sängen och ställa mig upp. Ropade på lillebror att han skulle vakna (fick i uppgift att väcka honom idag eftersom både mamma och pappa bröjade tidigt) och gick ut i köket för att laga frukost (havregrynsgröt). Ropade på lillebror igen som hade somnat om. Till slut hörde jag att han också klev upp. Klädde på mig och gick ut i köket igen och började äta. Efter att jag hade fått i mig halva tallriken hör jag hur lillebror bröjar kräkas och genast försvinner all min matlust. Jag ringer till mamma och talar om att Jonatan inte mår bra. Jonatan fortsätter att kräkas och jag känner hur jag själv blir illamående, som man blir när man hör eller ser någon kräkas. Usch!
Ser till att han klarar sig och skyndar mig sen ut till cykeln och iväg till skolan. Ute regnar det. Kallt och blött regn! Så nu sitter jag här. Trött, fuktig och allmänt seg. Dessutom saknar jag min Sigfrid!
Vi får se hur den här dagen blir...
//Lovisa
Först tänkte jag att jag skulle få känna mig lite stolt över vad jag gjorde igår!
Först och främst var jag duktig på morgonen och städade och sorterade kläder. Sen efter en hel skoldag cyklade jag hem, startade två tvättmaskinen och begav mig sedan till kursgården för att klippa klart. Jag hjälpte även mamma att lägga ut stenar längs med kanten till vår oxelhäck. Sedan tittade jag på första avsnittet av Heroes, fikade lite och pratade med Sigfrid. Åh vad jag saknar honom! Jag åker nog till honom efter Capri. Som sagt så kommer jag sakna honom väldigt mycket när jag är där.
Men för att återvända till morgonen.
Det var länge sedan det var så segt att kliva upp. Ute regnade det och det var svart som natten på mittt rum. Genom att uppbåda all min kraft lyckades jag dra mig upp ur sängen och ställa mig upp. Ropade på lillebror att han skulle vakna (fick i uppgift att väcka honom idag eftersom både mamma och pappa bröjade tidigt) och gick ut i köket för att laga frukost (havregrynsgröt). Ropade på lillebror igen som hade somnat om. Till slut hörde jag att han också klev upp. Klädde på mig och gick ut i köket igen och började äta. Efter att jag hade fått i mig halva tallriken hör jag hur lillebror bröjar kräkas och genast försvinner all min matlust. Jag ringer till mamma och talar om att Jonatan inte mår bra. Jonatan fortsätter att kräkas och jag känner hur jag själv blir illamående, som man blir när man hör eller ser någon kräkas. Usch!
Ser till att han klarar sig och skyndar mig sen ut till cykeln och iväg till skolan. Ute regnar det. Kallt och blött regn! Så nu sitter jag här. Trött, fuktig och allmänt seg. Dessutom saknar jag min Sigfrid!
Vi får se hur den här dagen blir...
//Lovisa
Kommentarer
Trackback
