Usch 2!
Har lite höst-depp. Har prestationsångest över Unf Aring. Vi har fått massa nya medlemmar och jag har därför jättestor press på mig från Vidar, mamma och pappa och kanske framförallt från mig själv att skapa massa rolig verksamhet och behålla dem i föreningen. Men jag orkar inte vara jätteglad, positiv, inspirerande...
Men folk fattar inte det (mamma, pappa och vidar framför allt).
Jag har massa massa läxor och arbeten att göra. Som sagt så har det varit många lärare som har kommit i efterhand och gett mig saker att göra. Jag är redan stressad av föreningen, att jag inte kör så mycket bil som jag borde, att jag inte träffar mina föräldrar tillräckligt mycket på kvällarna så att de blir ledsna mm. Jag vill även hinna prata med Sigfrid mer.
En lösning på problemet med mamma och pappa och Sigfrid är att jag skaffar en tre-telefon. Att jag ser till att vara mer effektiv när jag pluggar så jag får tid att både umgås med mamma och pappa och sitta lite på skype med Sigfrid och sen att kunna ringa när man har lagt sig.
Jag är bara så rädd att göra fel och göra någon ledsen. Problemet är att jag kanske är så mån om andra att jag missar och trampar på mig själv i stället. Vill vara med Sigfrid nu, vill ha gjort alla läxor, fått igång verksamheten, gjort allt jag ska, och bara få ligga och sova i hans armar.
Jag är trött!
Detta var väl inte ett så positivt inlägg, men det är grått ute och är trött, så det kommer nog ordna till sig. Som sagt, ett light-höst-depression.
En blick och en anda av frid, utrymme och bekräftande vill jag ge dig.
Roligt att kika in på din blogg Lovisa.
Jag läser nu att mycket händer i ditt liv och önskar att du fick lite mer av det utrymme du behöver. När andra inte ger dig utrymme är det desto viktigare att du själv ger dig det utrymmet. Du är aktiv i många trådar, men glöm ej din egen tråd som jag tror inte bara utgörs av lyckan från andra människor och aktiviteter utan även genom att du verkligen ägnar dina sinnen åt dig själv.
Jag tror att livet ska ha ett flöde, en harmoni. Men i det är det viktigt att komma ihåg att det vi upplever vara problematiskt och svårt inte är en skugga av livet, de är även livet. De har ngt att förmedla och ge. Så stanna upp och se.. kanske ngn dörr kan öppnas..
Lite idéer från norr
Fridfulla hälsningar
