Tisdag 1 april, Bejing - Sweden, "denna dag, också ett skämt"
Efter många om och men dagen innan blev det bestämt att vi skulle åka nästa dag (de pratade ett tag om att vi skulle få åka samma eftermiddag, men så blev det inte), alltså 1 april och att vi skulle åka med SAS och därför slippa mellanlanda i Helsingfors!
Inte så tidig morgon för en gångs skull. God frukost i bufférestaurangen med mycket frukt och joggi!
Sen åkte vi ut till flygplatsen. Terminal 3, Bejing Capital Airports nya terminal är så gigantisk att du efter säkerhetskontrollen åker tåg till din gate. Och trots att vi åkte en stund var det en bra bit att gå till vår gate när vi var framme. Vi promenerade omkring på flygplatsen en ganska lång stund och lyckades hitta ett ställe där de sålde te! Så när jag äntligen hade fått mitt lichie-te så kunde jag lugnt slå mig ner vid gaten och somna sött.
Efter en stunds väntan var det till slut boarding och det var en skön känsla att kunna sätta sig ner på flyget och veta att man snart skulle kunna vara hemma. De svenska värdinnorna var också väldigt trevliga på många sätt. Roliga och skönt att höra Svenska!
15.00 lyfte vi och 18.30 landade vi. Vi hade dock rest i 9 timmar, så livet var lite snedvridet, vi flög ju med solen hela tiden. Med fötterna i Sverige, tiden i Kina och huvudet i Kalmar och Alvesta trillade en trött och förkyld Lovisa ur planet. Men det skulle inte dröja länge till nästa chock!
När vi kom ut till Sky City och tittade efter vilken gate vi skulle till upptäckte jag mardrömmen! Flygplanet här var också inställt! Den här gången var det som ett dåligt första april-skämt, dock på rätt dag. Vi kollade i informationsdisken och visst var det inställt. Vi skulle istället få åka till Ronneby och därifrån åka buss till Växjö.
Jag bröt totalt ihop av trötthet, ilska och lättnad när jag fick höra Sigfrids röst, allt bara släppte. Ilskan över att inte få komma hem, tröttheten av att resa så länge och att vara sjuk och lättnaden av att få tala med honom igen. Sen fick jag bita ihop och vi gick och åt innan vi satte oss för att vänta på flyget.
Trots dåligt väder och en mycket skumpig landning gick sista flygresan hemmåt bra. Bussen stod sedan och väntade och strax efter 01.30 stod vi på stationen i Växjö, totalt utpumpade, det var ju trots allt 24 timmar sedan vi lämnade hotellet i Bejing. Taxi hem och jag har nog aldrig varit så tacksam över min säng!
Ibland saknar jag Kina, jag hade gärna spenderat mer tid där, framförallt mer frisk tid där, men som man säger, "borta bra, men hemma bäst"!
Inte så tidig morgon för en gångs skull. God frukost i bufférestaurangen med mycket frukt och joggi!
Sen åkte vi ut till flygplatsen. Terminal 3, Bejing Capital Airports nya terminal är så gigantisk att du efter säkerhetskontrollen åker tåg till din gate. Och trots att vi åkte en stund var det en bra bit att gå till vår gate när vi var framme. Vi promenerade omkring på flygplatsen en ganska lång stund och lyckades hitta ett ställe där de sålde te! Så när jag äntligen hade fått mitt lichie-te så kunde jag lugnt slå mig ner vid gaten och somna sött.
Efter en stunds väntan var det till slut boarding och det var en skön känsla att kunna sätta sig ner på flyget och veta att man snart skulle kunna vara hemma. De svenska värdinnorna var också väldigt trevliga på många sätt. Roliga och skönt att höra Svenska!
15.00 lyfte vi och 18.30 landade vi. Vi hade dock rest i 9 timmar, så livet var lite snedvridet, vi flög ju med solen hela tiden. Med fötterna i Sverige, tiden i Kina och huvudet i Kalmar och Alvesta trillade en trött och förkyld Lovisa ur planet. Men det skulle inte dröja länge till nästa chock!
När vi kom ut till Sky City och tittade efter vilken gate vi skulle till upptäckte jag mardrömmen! Flygplanet här var också inställt! Den här gången var det som ett dåligt första april-skämt, dock på rätt dag. Vi kollade i informationsdisken och visst var det inställt. Vi skulle istället få åka till Ronneby och därifrån åka buss till Växjö.
Jag bröt totalt ihop av trötthet, ilska och lättnad när jag fick höra Sigfrids röst, allt bara släppte. Ilskan över att inte få komma hem, tröttheten av att resa så länge och att vara sjuk och lättnaden av att få tala med honom igen. Sen fick jag bita ihop och vi gick och åt innan vi satte oss för att vänta på flyget.
Trots dåligt väder och en mycket skumpig landning gick sista flygresan hemmåt bra. Bussen stod sedan och väntade och strax efter 01.30 stod vi på stationen i Växjö, totalt utpumpade, det var ju trots allt 24 timmar sedan vi lämnade hotellet i Bejing. Taxi hem och jag har nog aldrig varit så tacksam över min säng!
Ibland saknar jag Kina, jag hade gärna spenderat mer tid där, framförallt mer frisk tid där, men som man säger, "borta bra, men hemma bäst"!
Kommentarer
Trackback
