Lovisas egna blogg

att inte prata med honom. För hans del händer det ju saker hela tiden, medan jag bara går och väntar. Det är konstigt att man känner sig så avvisad, trots att jag vet att det nog egentligen inte är så. Jag har bara förmågan att se så till vi hörs när han får bråttom med något... Lätt att känna att man inte behövs, han har ju äventyret nu...

Förlåt söt, jag saknar dig bara så mycket och jag har gått ensam här hela dagen och saknat och väntat på dig...

Jag hoppas så innerligt att ni får tag på uppkoppling så att kontakten blir lättare, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till!