Lovisas egna blogg

19 inlägg har det blivit sen förra tisdagen då han åkte (20 med det här). Kortare, längre, djupa tankar och strunt har trillat ur mig i en salig blandning, eftersom det är just så jag har mått. Jag har gråtit, skrattat, varit deppig, förvirrad, stressad, olycklig, lycklig och konstant trött. Hela tiden på helspänn, vaktande och kollande möjliga kommunikationsmedel i väntan på livstecken. Man kan minst sagt säga att jag har blivit beroende av honom de här åren vi har spenderat tillsammans och jag är lika upptrissad som en kedjerökare utan cigg med återkommande hjärtklappning, besvär med att hålla mig lugn och problem att genomföra de basala uppgifterna som att få i mig mat och att sova.

Jag tror det här är nyttigt för mig. Tårarna rensar i alla fall ögonen på pollen och jag har börjat missbruka annat, till exempel musik som passar min sinnesstämning (Lily Allen framför allt), frukt och träning (vilket inte är så bra eftersom jag just nu har massa pollenallergi).

Jag hoppas bara inte att det sätter sådana spår i mig att jag kommer ha svårt att ta honom tillbaka när han kommer hem, men det tror jag verkligen inte. Som den missbrukare jag är kommer jag trilla dit för honom igen så fort jag får en chans.

Jag har överlevt en vecka, bara elva kvar.