Lovisas egna blogg

I tisdags lämnade Sigfrid Azorerna. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna, när jag insåg att han inte kommer vara på min student, när inte hans leende kommer lysa upp dagen om det så regnar. När jag inte skulle få höra av honom på många dagar igen... Lip, lip, lip... Han ringde igen, när de väl var ute på havet. Då mådde han inte bra och sa så många söta saker att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna igen. Lip, lip lip...

På natten fick jag ett sms, de var tvungna att vända, då det återigen läckte ur sötvattenstanken. Lite lip, nu skulle det ju dröja ännu längre innan han kommer hem!

Återseendet var skönt, men förvirrat. Mitt huvud var ju inställt på att han skulle vara borta nu? Jag hade ju redan tagit adjö av mitt hjärta för ett tag...

Idag lipade jag när vi sa hej då igen. Jag lipade när mina tretton år på musikskolan var slut. Jag lipade när Sigfrid ringde igen för att fråga hur allt hade gått...

I morgon kommer jag lipa tills tårarna tar slut.... I MORGON TAR JAG STUDENTEN!