Lovisas egna blogg

Igår fick jag en inbjudan till Spotify och OJ vad positivt överraskad jag blev! Sitter och lyssnar på en mysig playlist som jag fick av Vidar och njuter av att min projektrapport blir längre och längre. Mitt mål är att den ska vara färdig senast torsdag.

I helgen började vi packa ihop Sigfrids saker på riktigt. Det var jobbigt på många olika sätt, något jag tror vi båda kände. Samtidigt närmar sig resan med stormsteg, snart är det bara 7 dygn kvar tills deras flyg lyfter härifrån. Jag vet inte hur många gånger jag lipade i helgen, jag är inte alls så stark och duktig somjag skulle vilja, tror det är tröttheten som spökar.

Stressen och tröttheten märks nu. Även om det är ganska lugnt med projektarbetet för min del känner jag mig jagad av det hela tiden. Allt annat som borde ha gjorts och ska göras gör inte saken bättre (ex fysiklabben, stundande stora prov, papper till DÅM:et, tid med familjen, hjälpa till att måla brädor osv). Jag känner en press från familjen och andra, som kanske inte vet hur mycket jag har och som tycker att jag borde göra mer med deras saker...
Samtidigt som jag lägger ner mycket tid på att mentalt förbereda mig på Sigfrids resa.

Pollenet spökar för mig med, näsan rinner, ögonen är geggiga och medicinen och allergin gör mig trött.

Det känns som om livet kan bli lite jobbigt de två kommande veckorna, eller rättare sagt, till söndagen den 5 april i alla fall, sen är allt över. I alla fall tills man behöver börja bekymra sig om kemin, matten och fysiken...

Usch, vad ska jag göra av all tid? Inget projektarbete, inte DO, inte föreningsstyrelsen, inte D-rådet, ingen Sigfrid, inte elevrådsstyrelsen, antagligen inte kursgårdsstyrelsen...

Man kanske ska gå och bli träningsnarkoman? Nej just det, jag kunde ju inte ens jogga till bussen utan att nästan få ett anfall på grund av pollenet.

Plugga? Tråkigt, kanske lite...

Spela fiol? Det kan nog vara en bra sak! Roligt och nyttigt!

Åka och hälsa på kompisar? JAA =)

Jag löser nog livet ska jag se....