Gunga
Idag firar jag och Sigfrid ett och ett halvt år! Helt underbart!
Tyvärr var han tvungen att åka redan vid 13.30 idag, vilket var lite tråkigt. Jag blev såklart ledsen, inte för att han åkte så tidigt eller för dagens skull utan för att han åkte över huvud taget (alltså hade jag blivit ledsen även 17.34/20.45 ikväll om han hade åkt med tåget då). Han betyder så otroligt mycket för mig och jag saknar alltid honom så mycket när jag inte får vara nära honom!
Vädret är i alla fall underbart idag, solen skiner och massa energi i luften, så jag tog min mp3a, tog på mig jacka och skor och begav mig ut. Allt var så vackert, jag saknade honom så mycket och var så trött, så jag satte mig en stund på en sten och grät. Man behöver göra det ibland för att släppa ut saker som sitter i en och tynger. Efteråt kändes livet bättre och jag gick till den gamla lekplatsen "indianbyn" och satte mig på en gunga. Började försiktigt gunga fram och tillbaka och njöt av solen och musiken. Men sen for något i mig och jag gungade så högt jag kunde!
Fortare och fortare, högre och högre tills jag med jämna mellanrum svävade en stund innan gravitationen slog tillbaka och man åkte nedåt igen. Kom att tänka på en seriestripp som jag läste för ett tag sen:
Det var verkligen så det kändes och jag fortsatte och fortsatte, men sen blev det som när man var yngre och tillslut slog kedjorna till mig hårt på armarna när de sträcktes igen efter en härlig stund av tyngdlöshet.
Betydligt lättare om sinnet vandrade jag hem igen =)
Men saknar Sigfrid väldigt väldigt mycket ändå! ♥
Funderade lite under min promenad och kom fram till att jag är väldigt långt i från vuxen, men att jag ändå var betydligt mer äldre på många sätt nu än vad jag trodde. Skapar mer och mer mitt eget liv...
Funderade även på saker som jag gjorde mycket förut som inte funkar längre. Tex har jag inte skrivit en låt på över ett år, det går bara inte. Dikter och poesi fungerar ibland, men sorg och ensamhet (som är det som skriver musiken) är inte längre en speciellt stor del av mitt sinne. Jag är trygg, oftast glad och aldrig, aldrig ensam. Det sista är något jag har förstått det senaste året. Hur långt bort en person än är, så finns de alltid där om man behöver dem.
Hade för övrigt en mycket trevlig fest igår! Skoj att träffa alla vänner igen och ha en mysig hemmakväll med alla.
Nu ska jag gå och plugga lite biologi, har trots allt biologiprov på onsdag.
Kram på er alla!
//Lovisa
Tyvärr var han tvungen att åka redan vid 13.30 idag, vilket var lite tråkigt. Jag blev såklart ledsen, inte för att han åkte så tidigt eller för dagens skull utan för att han åkte över huvud taget (alltså hade jag blivit ledsen även 17.34/20.45 ikväll om han hade åkt med tåget då). Han betyder så otroligt mycket för mig och jag saknar alltid honom så mycket när jag inte får vara nära honom!
Vädret är i alla fall underbart idag, solen skiner och massa energi i luften, så jag tog min mp3a, tog på mig jacka och skor och begav mig ut. Allt var så vackert, jag saknade honom så mycket och var så trött, så jag satte mig en stund på en sten och grät. Man behöver göra det ibland för att släppa ut saker som sitter i en och tynger. Efteråt kändes livet bättre och jag gick till den gamla lekplatsen "indianbyn" och satte mig på en gunga. Började försiktigt gunga fram och tillbaka och njöt av solen och musiken. Men sen for något i mig och jag gungade så högt jag kunde!
Fortare och fortare, högre och högre tills jag med jämna mellanrum svävade en stund innan gravitationen slog tillbaka och man åkte nedåt igen. Kom att tänka på en seriestripp som jag läste för ett tag sen:
Det var verkligen så det kändes och jag fortsatte och fortsatte, men sen blev det som när man var yngre och tillslut slog kedjorna till mig hårt på armarna när de sträcktes igen efter en härlig stund av tyngdlöshet.
Betydligt lättare om sinnet vandrade jag hem igen =)
Men saknar Sigfrid väldigt väldigt mycket ändå! ♥
Funderade lite under min promenad och kom fram till att jag är väldigt långt i från vuxen, men att jag ändå var betydligt mer äldre på många sätt nu än vad jag trodde. Skapar mer och mer mitt eget liv...
Funderade även på saker som jag gjorde mycket förut som inte funkar längre. Tex har jag inte skrivit en låt på över ett år, det går bara inte. Dikter och poesi fungerar ibland, men sorg och ensamhet (som är det som skriver musiken) är inte längre en speciellt stor del av mitt sinne. Jag är trygg, oftast glad och aldrig, aldrig ensam. Det sista är något jag har förstått det senaste året. Hur långt bort en person än är, så finns de alltid där om man behöver dem.
Hade för övrigt en mycket trevlig fest igår! Skoj att träffa alla vänner igen och ha en mysig hemmakväll med alla.
Nu ska jag gå och plugga lite biologi, har trots allt biologiprov på onsdag.
Kram på er alla!
//Lovisa
Min första seriösa dag som "vuxen"
Igår var min första dag som vuxen. Flyg och fläng och saker att fixa och jag var mest trött.
På förmiddagen var jag på banken och fixade bland annat
* Att studiebidraget betalas till mig
*Att jag har full kontroll över min internetbank och kan sköta allt där
*Kollade upp alternativ till mitt betalkort
Sedan på eftermiddagen åkte jag till Växjö och köpte saker som jag skulle göra, som sista presenten till Sigfrid och annat jag behövde plus att jag hälsade på farbror polisen och beställde pass.
Kände mig så vuxen när jag stressade runt i stan för att hinna allt jag skulle...
Aja, idag är livet tillbaka till normalt igen, märker ingen skillnad, pigg och frisk, inga gråa hår, lika mycket skola, Zelda är fortfarande roligt, så nog ingen ålderskris här inte ^^
Aja, nu ska jag sova!
Godnatt alla och stor kram till er (och en stor puss till Sigfrid)!
//Lovisa
På förmiddagen var jag på banken och fixade bland annat
* Att studiebidraget betalas till mig
*Att jag har full kontroll över min internetbank och kan sköta allt där
*Kollade upp alternativ till mitt betalkort
Sedan på eftermiddagen åkte jag till Växjö och köpte saker som jag skulle göra, som sista presenten till Sigfrid och annat jag behövde plus att jag hälsade på farbror polisen och beställde pass.
Kände mig så vuxen när jag stressade runt i stan för att hinna allt jag skulle...
Aja, idag är livet tillbaka till normalt igen, märker ingen skillnad, pigg och frisk, inga gråa hår, lika mycket skola, Zelda är fortfarande roligt, så nog ingen ålderskris här inte ^^
Aja, nu ska jag sova!
Godnatt alla och stor kram till er (och en stor puss till Sigfrid)!
//Lovisa
Hihi
Happy birthday to meeeee! =D
11 dagar in i 2008
Och livet känns inte speciellt annorlunda. Skola som vanligt, fritid som vanligt, Sigfrid kommer i kväll (härligt härligt!), mormor och morfar kom nyss.
Men allt är inte riktigt som vanligt, för tolv dagar, fjorton timmar och 5 minuter in på år 2008 fyller jag arton/vuxen/körkort (de olika varianter jag har hört). Ska bli spännande men är inte något speciellt orolig. Jag blir ju trots allt bara en dag äldre. Dock verkar Oskar tro att jag lider av djup ålderskris, men som sagt, "små barn förstår sig inte på ironi" ;-)
Fast lite spännande med ansvar och annat som man trots allt får =)
Nu ska jag gå och vara lite social med mina kära morföräldrar!
Over and out!
//Lovisa
Men allt är inte riktigt som vanligt, för tolv dagar, fjorton timmar och 5 minuter in på år 2008 fyller jag arton/vuxen/körkort (de olika varianter jag har hört). Ska bli spännande men är inte något speciellt orolig. Jag blir ju trots allt bara en dag äldre. Dock verkar Oskar tro att jag lider av djup ålderskris, men som sagt, "små barn förstår sig inte på ironi" ;-)
Fast lite spännande med ansvar och annat som man trots allt får =)
Nu ska jag gå och vara lite social med mina kära morföräldrar!
Over and out!
//Lovisa
Vilken otur
I mellandagarna var jag som sagt sjuk, men Sigfrid verkade klara sig vilket var skönt. Tyvärr så blev han sjuk inatt, lagom efter att vi kom hem från nyårsfesten. Så det blev inget Heroesmaraton med Axel och Magda nu heller. Det verkar som om det är någon som intevill att vi ska ha det. Men vi försöker igen senare.
Just nu blickar jag fram med förväntan mot min artonårsdag. På helgen kommer min släkt och hälsar på, helgen efter det är det fest för Olof och jag ska få ha min nya fina klänning (meee liiiike!) och helgen efter det är det min fest för vännerna. Oj, kanske ska bjuda de jag hade tänkt?! Har totalt glömt bort det!
Lika bra att snickra ihop en inbjudan med en gång!
Jag önskar er alla ett gott nytt 2008 med många glada överaskningar och trevliga händelser och erfarenheter!
Stor nyårskram från Lovisa!
Just nu blickar jag fram med förväntan mot min artonårsdag. På helgen kommer min släkt och hälsar på, helgen efter det är det fest för Olof och jag ska få ha min nya fina klänning (meee liiiike!) och helgen efter det är det min fest för vännerna. Oj, kanske ska bjuda de jag hade tänkt?! Har totalt glömt bort det!
Lika bra att snickra ihop en inbjudan med en gång!
Jag önskar er alla ett gott nytt 2008 med många glada överaskningar och trevliga händelser och erfarenheter!
Stor nyårskram från Lovisa!
