Lovisas egna blogg

Har suttit på en blöt äng och betraktat solnedgången, med gräs och sommarblommor lugnt vajandes runt mig. Luften var frisk och fylld med blomdoft och månen syntes tunn och gul bakom några sommarnattslila moln. Jag funderade på livet och framtiden, oron som finns i att inte veta vad som kommer.

Men så kom lugnet när tanken på alla mina vackra vänner letade sig till mig. Vad som än händer, kommer jag alltid kunna ta mig till en vän, ringa ett samtal för några uppmuntrande ord eller helt enkelt finna styrka i att jag vet att det finns folk som bryr sig om mig tillräckligt för att kalla mig deras vän. Med det lugnet i sinnet blir det lättare att tänka sig att allt löser sig. Jag är lugn.